Det luktar surt i kemikaliernas befruktade land. Det vandrar ödsliga skepnader i svårbelysta korridorer. Som ex-jobbare tvingas man gång på gång ge sig i kast med mänsklighetens dekadens och man tvingas inse hur livet fungerar. Det är så långt ifrån en dans på rosor man kan komma. Inga silverfat eller bananskal i närheten heller för den delen. När man bara är student är alla problem menlösa i jämförelse med vad som faktiskt sker i den verkliga världen. I den verkliga världen är alla deprimerade, stressade och stängda som borgar. Mänsklig kontakt. Vad är det? Det närmsta jag kommer en kram är när jag pressar mina jästceller. Bulle luktar det också.
Det som håller uppe andan och viljan att leva är de många men irrelevanta intriger som skapas, följs, skämtas och pratas allvar om. Allting blir vitt brus - precis som centrifugernas yl yl yl. Och allting går runt runt och ingenting blir nytt eller förändras - precis som centrifugernas snurr snurr snurr.
Snart är det vår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar