Fettisdagen.

Jag kom inramlande lite snyggt lagom sen denna semmel-tisdag. Såg lite ut som en semla själv tack vare snöovädret som tyckte det var lägligt att inta göteborg just denna "härliga" fettisdag. När jag väl äntrade labbet blev jag informerad om att cellkulturerna redan satts och att min närvaro var helt överflödig. Så vad gör man när man inte har något att göra...?
Jag blev bitter och flydde innan det blev lunch så jag skulle slippa sitta och småprata. När man är helt överflödig i labbet så blir man ju det automatiskt på rasterna också. Om man dessutom inte gillar semlor så är man ju ännu mer utmobbad en dag som denna. Jag bojkottade tisdagsmötet med hela gruppen bara för att jag visste att det skulle bjudas på den avskyvärda bakelse. Jag kunde klart se framför mig hur alla skulle se på mig med avsky när jag inte greppade en gräddig bulle och och smetade in hela ansiktet i någon slags erotisk ritual.
Men när jag kom tillbaka stod det en semla brevid datorn. Det var som den skrattade mig i ansiktet. Jag hann blänga lite ondskefullt på den innan Mike kom och tog den och skyllde på att V hade busat runt med den. Jag antar att det var Mikes lunch som han sparat på eftersom det bjöds på en likadan på mötet.
Nu ska jag titta på mina lysozyme-kristaller så att det ser ut som jag gör ngt annat än att facebooka. Ett klent försök jag vet.
Om man ändå fick gå hem och sova bort denna gräddens dag. mMen ack nej man måste, som alltid, vänta på att cellerna ska växa.

//Petra