Igår spenderade jag 13 timmar i labbet. När jag gick hem var det mörkt trots sommartiden. Mörkt och kallt. Kylan biter sig liksom fast i märgen. Tjäle i själen. Vår är det när man kan ta sig till och från labbet utan att frysa om händerna (fyndiga kommentarer om vantar undanbedes).
Det jag spenderat mina senaste månader på har varit att producera fyra olika versioner av SoPip2;1-protein. Det har jag gjort nu. Igår gjorde vi det Faktiska Experimentet för första gången. Det var mer en testomgång än en tro på att allt skulle gå bra. Det gick sådär.
Jag hanterade kvicksilverkloridlösning och funderade på hur mycket kvicksilver som finns i fisk i jämförelse. Att dricka min 0,1-molariga lösning om fem milliliter skulle motsvara något av följande (om man kollar på livsmedelsverkets gränsvärden):
1. 100 kg gädda eller ål
2. 200 kg annan fisk
3. Hundratusen liter vatten
Fast jag skulle ju aldrig dricka fem milliliter av någonting här på labbet. Inte ens kaffet i lunchrummet rör jag. Mer troligt skulle vara att skvätta en droppe på sig. Hur stor är en godtycklig droppe? Tjugofem mikroliter kanske? Det skulle bli som att käka ett kilo lax.
Jag gillar lax.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar